Pressglas och barndomsminnen

Jag stod och drack vatten i köket nyss, solen sken in på glaset med vatten och jag kom plötsligt att tänka på något som jag gjorde när jag var liten. Rackartyg skulle man nog kalla det, men man tänker inte riktigt så som liten.

När jag var ungefär sex år gammal kom jag på en, i mitt tycke, rolig lek. Solen sken och jag lekte prinsessa, alldeles själv. När man är prinsessa måste man ha diamanter, det fattar ju alla. Så jag klättrade högst upp i köksskåpet och plockade ner den största pressglasskålen i skåpet och tog ut den på stengången utanför garaget. Jag kastade den med all kraft en 6-åring kan uppbåda, rakt ned i stenplattorna. KRASH, den gick i tusen trillioners små vackra glasbitar som blänkte i solskenet. Där hade jag mina diamanter!

Leken blev kort. En minut efteråt kom min pappa och var jättearg för han skulle köra ut bilen ur garaget och där låg mina trillioners diamanter utspridda... Tilläggas bör att jag bara sett min pappa arg vid ett tillfälle tidigare och det var när jag målade om nya tygsoffan med kalkeringspapper... Ja om det kan nog säga att min kreativa ådra infann sig redan i tidiga år :) Man kan göra mycket med pressglas och kalkeringspapper, minsann!

Min fina lampa i pressglas från House Doctor som jag inte tänker slänga i backen ;)